TÄNK SÅ DET KAN BLI - Del: portvaktstanten

När jag var liten så fanns det i grannporten en sur kärring. Hon var inte bara sur, hon var elak och dessutom gift med den s.k portvakten. Fast han var inte portvakt i den ännu äldre meningen, men benämningen fanns kvar. Idag skulle han väl kallas för fastighetsvärd. I alla fall var det väl egentligen inte han som bestämde - utan tanten hans... "Tant Persson". Elak som få...

Jämt gapade hon på oss ungar, vi fick inte gå igenom deras port, fast den var en s.k genomgångsport in till gården. Vi fick inte leka på gården (stor gård med syrénbersåer, gräsmattor, lekplats med sandlåda etc) för då lät det för mkt. Men det var inte bara oss ungar hon gapade å hytte åt...

Denna gång så var min mormor med mig ut - jag var väl ca 4 år - i snön för det var mitt i smällkalla vintern med mycket snö. Framför vår port fanns det en liten gräsmatta med en liten liten backe i. Där åkte jag nu "lock". Efter en stund öppnades fönstret och tanten Persson stack ut snoken. Hytte med näven och gapade åt mormor att jag skulle sluta åka där för det förstörde gräsmattan. Vilket var en lögn då det var snö, mycket snö.

Mormor sa bara lugnt till mig att jag skulle fortsätta åka, att tanten Persson inte var klok och att hon hade fel.

Efter det att mormor och jag gått upp till oss så tittade jag ut genom köksfönstret. Ser hur tanten Persson bär ut den ena kastrullen/kitteln med kokhett vatten och häller på den lilla bana i snön som jag åkt på. Allt för att förstöra den och omöjliggöra fler åk.

Hon pratade om att mitt åk förstörde gräsmattan.. jo tjena! Kan berätta att det tog flera flera år innan gräs växte där igen pga det varma vattnet. Men vad gör man inte för att få sin vilja igenom... sicken kärring hon var!!