TÄNK SÅ DET KAN BLI - Del: Falska chefer

Jag arbetade 25 år på samma jobb. Började där när jag var 18, direkt från gymnasiet. I stora drag trivdes jag rätt bra där. Dom 9 sista åren arbetade jag på en avdelning, diariet. Över mig hade jag en chef (kvinnlig) för själva diariet som i sin tur hade en chef (manlig) som var chef för oss och några ställen till. Jag hade oxå 2 kollegor. En av dom hade samma arbetsuppgifter som jag. Den andra höll till mest i arkivet.

2 år innan jag slutade blev vår kvinnliga chef sjuk i diskbråck. Nästan samtidigt blev min kollega med samma arbetsuppgifter som jag oxå sjuk. Hon fick svår reumatism.

Chefen opererades 2 ggr, med efterföljande rehabilitering (plus att hon var liite så att hon helst inte ville jobba) sträckte sig nästan över dom 2 åren. Hon kom upp nån gång, oftast för att hon hade ett "möte" med manliga chefen - som hon oxå hade personliga kontakter med i form av att deras barn umgicks.

Kollegan med reumatismen hade verkliga besvär. Ibland, nån eller några veckor åt gången - försökte hon jobba deltid. Jag tyckte verkligen synd om henne för det syntes hur ont hon hade. Men oftast gick det inte för henne att jobba så hon var för det mesta sjukskriven hon oxå under dom där 2 åren.

Så kvar var jag och kollegan i arkivet. Det funkade rätt ok det första året. Men visst haltade verksamheten. Vi fick ju hela tiden bara ta det mest viktigaste för att upprätthålla ett något så när sken av att det funkade. Folk var oftast förstående, men man vill ju ändå alltid göra så gott man kan. Och så skedde inte pga personalbrist.

Innan min kollega med samma arbetsuppgifter som mig - låt oss kalla henne för Elin - blev sjuk så var det så att hon var ganska långsam av sig. Kanske det berodde på den senare uppkomna sjukdomen, det vet jag inte, men jag gjorde ca 10 ggr så många ärenden som hon per dag. Å visst blev det fel på nån bokstav ibland i ärendemeningarna å så, å andra fel uppkom oxå. Jag är inte mer än människa.

Men skulle jag ha haft samma takt som min kollega så hade vi aldrig hunnit igenom dagens post på en å samma dag. Å det kommer ju nya dagar varje dag......ja så ni kan ju tänka er....

Chefen - som jag från börjat blivit varnad för att hon skulle kunna sälja sin egen morsa - hade kontakt med min mamma som då jobbade på Globen. Hon ville att hennes dotter skulle få köpa biljetter till nån konsert utan att behöva stå i kö. Detta fixades - tyvärr. När dom pratades vid om det där så berömde min chef mig såååå inför min moder. Hon sa att hon var såååååå lugn och trygg när hon var hemma och sjukskriven men att hon visste att jag var där och skötte om allt. Det var ju kul att höra. Ungefär så sa hon till mig i tfn oxå...

Efter 1½ år pratade jag med den manliga chefen och sa att jag tyckte jag skulle vara värd lite mer i lön. Då sa han: Jo, men gör inte du lite mkt fel? Wow, jag både hörde och såg den kvinnliga chefen framför mig. Kände med en gång att det där var hennes åsikt.

Jag ringde upp henne i hemmet och skällde ut kärringen. Talade om för henne att vilket rykte hon har inom arbetet... men att jag trodde inte hon var fullt så jävlig som hon faktiskt var. Hon sa inte emot mig... men däremot försökte hon komma undan genom att säga att hon var tvungen att gå och göra nåt. Men jag sa åt henne att lade hon på luren utan att jag fick säga vad jag ville, så skulle jag åka hem till henne norr om stan.

Efter en tid kändes det inte så lustigt att vara kvar så jag började planera. Beslöt mig för att inte bara byta avdelning som jag först tänkt, utan faktiskt sluta helt. Jag öppnade blomsteraffär så småningom. Men det är en helt annan historia.

Men dom blev både förvånade och strandsatta när jag sa upp mig.

Klon med det hela var att jag skrev ett brev till den manliga chefen och talade om hur den kvinnliga chefen och hennes dotter suttit och baktalat hans son och kallat honom för nörd och töntig (vilket iofs han var) men att det var helt ok att ta emot gåvor ifrån honom (till dottern) i form av guldörhängen etc. Han var väl lite tänd på dottern verkade det som. Men tycker man så illa om honom som det lät på dom så ska man ju inte ta emot sånt heller, tycker jag.