Ja sanitär olägenhet tycker jag att allt mobilpratande på tunnelbanan har blivit. Där sitter folk och ger ut halva sitt liv i oftast hög volym. Jag har ingen lust att få mig beskrivet på näsan vad hennes farbror gör, eller vad han gjorde i sängen med sitt helgragg, eller killen som kl 6.30 på morronen satt i ena änden av vagnen och hördes över hela och som talade med ngn som behövde pengar och han hade inga att låna ut för hans tjej hade fått hans kort ... eee??? Har inte heller lust att lyssna på hur en suckande hårt arbetande mamma diskuterar sitt privatliv med ungar, slö gubbe och en evig skötsel av hemmet. Hur gjorde folk - och hur klarade sig folk - förr när inte mobilerna var uppfunna?? Sitter folk lika mkt i telefon när dom kommer hem eller har det blivit nån betingad reflex att ständigt prata i mobilen under en t-baneresa?
Nä det går inte att "inte lyssna". För mina öron har inga lock. Idag försökte jag koncentrera mig, verkligen fokusera, på min deckare. Men det gick inte för tjejen bredvid mig hade en volym som kunde ha gjort min halvdöva mamma glad. Jag önskar folk la ner det mesta av sitt mobilpratande och tog fram en bra bok istället... tänk va lugnt och skönt det skulle bli i t-banan då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar